Kom hem o fixa kläderna som skulle till tvättstugan. Typ 15:45 så kollar jag efter blippern till tvättstugan. (Bara en som går dit)

Hittar den inte. Letar och frågar killarna.  Troligen har jocke tagit den med sig.  Ringer och messar honom men inget svar.

Jag blir galet arg.

Ringer då hans kompis. Får till slut prata med ungen och ber honom komma hem NU. 

Han messar att vi ska mötas vid tvättstugan. Ok bra tänker jag. Försöker ringa för att kolla hur länge det dröjer innan han är där men får inget svar och han svarar inte när jag ringer..

Går ut och får vänta i kanske 10 min ute och jag fryser som sjutton.... 

Var jag glad????? Hm NEJ!!!

Jag hinner då bara tvätta 2 maskiner och inte 3 som jag planerat.....

Sen kommer det då fram att en nyckelknippa med blippern är borta...

Är det någon som sagt det????? 

Varken jag eller Thomas har ju nycklar med oss utan det e grabbarna som kommer hem före så då har de blipper o nyckel.

Det värsta är ju att den här nyckelknippan varit borta i ca en vecka.....

Jag blir så jäkla arg.

Hade han sagt det med en gång så hade vi haft en chans att hitta den Om den är tappad utomhus. Men nu.....en vecka senare. .

Ungen har ju varit överallt för sjutton.  Hur i hela världen ska man ens börja leta...

Sånt slarv. Det är bland det värsta jag vet.

En olycka att du förlorar nycklarna, det kan hända vem som helst. Men att du inte säger det till någon..... så jäkla dumt.

Min vy på väg till bussen...

En positiv grej hände på väg hem ändå.

Jag står vid busshållplatsen. Några barn från "min" klass kommer och kramar om mig och säger hej då.

En manlig lärare kommer fram och pratar. Han säger bla: Jag ser att barnen tycker om dig. Hur gör du????

Ha ha jag blir full i skratt. 

Det komiska är att jag vet att dagen innan så skickade denna lärare ut en hel klass för de störde,  enligt honom. 

Alla människor är olika! !

Sen under buss resan så pratar vi mer och jag får då reda på att han är van att undervisa högstadiet o gymnasiet. Han har aldrig haft en 4:a eller 5:a. Ha ha 

Inte så konstigt då att han tyckte det var jobbigt och skickade ut dem alla. De är ju fortfarande "små" och har lite andra premisser jämfört med högstadiet. Kan inte ställa lika krav osv..

Jaja. Så är det. Jag blev ändå glad.

Jag vet att barnen tycker och mig. Jag tycker om dem också. Fast ibland skulle jag vilja strypa några av dem också..😈😈 He he 

Dessa små monster är riktiga glädje spridare. Jag har tyvärr inte kunnat ta emot det från dem idag. Har funnits för mycket ilska för det.  Men i morgon och i helgen.  Då är jag väldigt mottaglig för deras glädje och tillgivenhet....

Hoppas jag iallafall😆😆😆